fråga

I substantiv

1. spørgsmål

Förlåt en fråga?

Undskyld, må jeg stille et spørgsmål?

Var snäll och upprepa frågan!

Vil du være rar at gentage spørgsmålet!

2. sag, ærinde

En brännande fråga

En meget vigtig sag

Vilka frågor kommer upp på sammanträdet?

Hvilke sager vil blive drøftet på mødet?

3. tvivl

Även om forskaren har blivit anklagad för oegentligheter står hennes språkliga kompetens utom all fråga

Selv om forskeren er blevet beskyldt for uregelmæssigheder, så hersker der ingen tvivl om hendes sproglige kompetence

kuggfråga; rundfråga; skuldfråga

dumpespørgsmål; rundspørge; skyldspørgsmål

Komma i fråga

Komme (være) på tale, være tænkelig

Inte komma på fråga

Ikke komme på tale

Frågan är om ...

Jeg (vi) tvivler på at ..., det er nok tvivlsomt

Det är fråga om ...

Det drejer sig om ...

Vad är det frågan om?

Hvad drejer det sig om?, Hvad gælder det?, Hvad vil du (I)?, Hvad sker der? m.m.

Personen i fråga

Den pågældende person, vedkommende

I fråga om

Hvad angår, angående, med hensyn til, med henblik på m.m.

II verbum

1. spørge

Hon hade mage att låna min bil utan att fråga

Hun var fræk nok til at låne min bil uden at spørge

Beata frågar och frågar och sen ifrågasätter hon svaren

B. spørger og spørger, og bagefter sætter hun spørgsmålstegn ved svarene